Leptospirainfektion är en infektion orsakad av bakterier i släktet Leptospira. De flesta som smittas får inga symptom eller influensaliknande symptom, men sjukdomen kan övergå i Weils sjukdom vilket är ett mycket allvarligt tillstånd som kan ha dödlig utgång på grund av njursvikt, leversvikt, blodförgiftning och/eller hjärnhinneinflammation.

Den vanligaste smittovägen för Leptospira är att man får urin från ett infekterat djur (vanligen en gnagare) på huden och bakterierna tar sig in via ett sår eller annan hudskada.

Bakterierna

Leptospirosis orsakas av bakterier som tillhör släktet Leptospira. Det finns över 200 identifierade serovars, men bara en liten andel av dem orsakar sjukdom i djur och människor. Oavsett vilen serovar det är som ligger bakom sjukdomen kallas sjukdomen för leptospirosis.

Den art i släktet Leptospira som oftast orsakar sjukdom i människor är Leptospira interrogans. Det är bakterier av denna art tillhöranes serogruppen Icterohaemorrhagiae eller Pomona som orsakar den fruktade Weills sjukdom.

Hur smittas man av leptospirosis?

Det är vanligast att man smittas via kontakt med urin från ett smittat djur. Urinen behöver inte vara koncentrerad utan man kan smittas av till exempel vatten eller jord som förorenats av urin.

En vanlig smittväg är att bakterierna tränger in i små sår eller rispor på huden. Bakterierna kan även ta sig igenom slemhinnor, inklusive ögonen.

Det är inte bara en bärares urin som är smittsam, utan man kan även infekteras genom kontakt med blod, reproduktiva kroppsvätskor och vävnader från en infekterad bärare. Man kan smittas genom att bli biten av ett infekterat djur, men smittorisken via saliv är låg. Om det bitande djurets tandkött blöder ökar smittorisken. Bland råttor är det dessutom vanligt att djurets urin finns kring munnen och morrhåren och därifrån kan ta sig in i ett bitsår.

Även efter att ett djur har slutat visa symptom på leptospirosis kan levande bakterier fortsätta utsöndras i urinen, ibland i flera månader. Detta är särskilt viktigt att vara medveten om när det gäller infekterade husdjur. Med effektiv antibiotikabehandling kan man korta den här tiden markant.

Den främsta reservoaren för Leptospira är gnagare (särskilt råttor), men bakterien förekommer även i andra djur, inklusive grisar, nötboskap och hundar.

Var förekommer leptospirosis?

Leptospirosis förekommer världen över, men det är vanligare att människor i tropiska klimat drabbas av leptospirosis. Kraftiga regn och översvämningar ökar risken för att människor ska bli smittade.

I Sverige var leptospirosis inte en ovanlig sjukdom fram till mitten av 1900-talet, men numera är det mycket ovanligt att människor drabbas av den i vårt land.

Ett av de mer uppmärksammade utbrotten av leptospirosis i norra Europa på senare tid inträffade i juli år 2007, då 24 jordgubbsplockare på en gård i Tyskland insjuknade. Åkersorkar på jordgubbsfältet visade sig bära på smittan. Sommaren 2007 hade varit ovanligt varm och våt, och detta tros ha ökat risken för smittspridningen.

Vem smittas av leptospirosis?

Vem som helst kan smittas av leptospirosis, men vissa aktiviteter ökar risken för smitta eftersom de ökar risken för att man ska komma i kontakt med urin från smittade djur. Här är några exempel:

• Idrotter och hobbys där man tillbringar tid i vildmarken och till exempel simmar, vadar, paddlar kajak eller ägnar sig åt forsränning i vatten som förorenats av leptospirabakterier. På senare år har leptospirosis kommit att förknippas med ”äventyrslopp” där de tävlande under flera dagars tid ska ta sig till fots, cykla, paddla, etc genom oländig terräng.
• Att befinna sig i skog och mark, till exempel campa eller delta i militära övningar.
• Att arbeta inom jordbruket eller med boskap.
• Att arbeta som veterinär eller på annat vis ta hand om djur.
• Att arbeta på slakteri.
• Att arbeta i gruvor.
• Att komma i kontakt med avloppssystem.
• Att städa utrymmen där råttor eller andra gnagare håller till.
• Att vittja råttfällor.

Att vissa aktiviteter och omständigheter innebär en förhöjd risk för att drabbas av leptospirosis reflekteras i många av de traditionella engelska namnen för sjukdomen, såsom swineheard’s disease, caver’s flu, sewerman’s flu, mud fever, swamp fever och och canicola fever. (Canicola är den spanskspråkiga motsvarigheten till rötmånad eller värmebölja.)

Symtom

Inkubationstiden för leptospirosis är vanligen 1-2 veckor, men ibland uppstår symptom redan inom två dygn medan det hos andra smittade har tagit uppemot fyra veckor innan några symptom har visat sig.

Diagnos kan ställas utifrån symptomen och genom att man identifierar bakterier av släktet Liptospira eller antikroppar mot bakterierna i patientens urin eller blod.

De flesta smittade får inga symptom eller influensaliknande symptom med feber.

Vid allvarlig leptospirosis får man vanligen hög feber, frossa, muskelvärk, huvudvärk och påverkat allmäntillstånd. Symptomen kan bero på livsfarliga tillstånd som blodförgiftning och hjärnhinneinflammation. Kräkningar, lungblödningar, röda ögon, magsmärta, diarré och utslag kan också förekomma vid en allvarlig leptospirainfektion. Efter 4-5 dygn ses leverpåverkan och njurpåverkan. Hud och ögonvitor kan bli gulfärgade då levern inte fungerar som den ska, och vätskeansamling kan ske i vävnaderna på grund av njursvikt. Denna allvarliga form av leptospirosis kallas Weils sjukdom. Dödligheten för Weils sjukdom ligger på 5% – 10%.

Det är inte helt ovanligt att den sjuke går igenom två faser av sjukdomen. Först får man förhållandevis milda symptom i form av feber, frossa, huvudvärk, ljuskänslighet, ögoninflammation, muskelvärk, kräkningar och diarré. Symptomen är lätta att missta för någon annan sjukdom, och de går över av sig själva på ungefär en vecka. Man är frisk ett tag, innan symptom på fas två börjar uppträda, och nu är sjukdomen mycket allvarligare med njursvikt, leverpåverkan, med mera (Weils sjukdom).

Utan behandling kan det ta flera månader att återhämta sig från leptospirosis.

Behandling

Leptospirosis behandlas med antibiotika, till exempel doxycycline eller penicillin. Om man upptäcker infektionen på ett tidigt stadium kan det räcka med tablettbehandling, men hos patienter där infektionen har gått längre och symptomen är allvarliga kan intravenös antibiotikabehandling bli nödvändig. Man kan också behöva behandling för de olika specifika symptomen.

Om läkaren misstänker leptospirosis är det vanligt att antibiotikabehandling påbörjas omedelbart, utan att man först väntar på att få diagnosen bekräftad genom tester.

Förebyggande åtgärder

• Eftersom leptospirosis smittar via urin från infekterade djur kan man minska risken för smittspridning genom att minska mängden djur i området som kan fungera som bärare. Här spelar gnagarbekämpning en särskilt viktig roll.
• Individer kan minska risken för att smittas genom att tillse att deras hem är fritt från råttor, möss och andra gnagare. Om man använder kompost för hushållsavfall är det viktigt att den är konstruerad så att den inte lockar till sig gnagare. Tänk också på att fågelmatare kan fungera som matplats för gnagare.
• Mat ska alltid förvaras så att gnagare och andra skadedjur inte kan komma åt den.
• De bakterier som orsakar leptospirosis dör om man tvättar förorenade ytor med klorin.
• Heltäckande kläder, inklusive stövlar och handskar, skyddar mot att få bakterien på huden. I särskilt riskfyllda situationer, till exempel när man städar undan råttbon, kan skyddsglasögon eller ansiktsmask vara motiverat.
• Eftersom bakterien inte kan ta sig igenom oskadad hud kan man minska risken för infektion genom att täcka sår och andra hudskador.
• I situationer där risken för att smittas av leptospirosis är mycket hög rekommenderar Centers for Disease Control and Prevention (CDC) att man tar Doxycyklin oralt i förebyggande syfte. Doxycyklin ska dock inte tas av barn under 8 år och gravida kvinnor (särskilt inte efter första trimestern).

Vaccination mot leptospirosis

På Kuba finns ett vaccin mot leptospirosis för människor, men detta är inte tillgängligt utanför Kuba.

Skydda dina husdjur mot leptospirosis

För vissa husdjur finns ett vaccin mot leptospirosis. Vaccinet kan inte garantera 100% skydd mot infektion men minskar risken. Anledningen till att vaccinet inte ger 100% skydd beror framförallt på att det finns flera olika varianter av den bakterie som kan orsaka leptospirosis och vaccinet bara skyddar mot vissa av dem.

Även om ett djur har haft leptospirosis tidigare rekommenderas vaccination, eftersom genomgången infektion bara ger skydd mot just den bakterievarianten och inte mot övriga varianter som orsakar leptospirosis.

Smittskyddslagen

Leptospirosis är en anmälningspliktig sjukdom enligt den svenska smittskyddslagen. Detta innebär bland annat att den läkare som diagnostiserar leptospirosis i en patient är skyldig att anmäla detta till Folkhälsomyndigheten och landstingets smittskyddsläkare.

Även för veterinärer som diagnostiserar leptospirosis i djur är det en anmälningspliktig sjukdom.

Källor

Folkhälsomyndigheten
http://www.folkhalsomyndigheten.se/amnesomraden/smittskydd-och-sjukdomar/smittsamma-sjukdomar/leptospirainfektion-/
http://www.folkhalsomyndigheten.se/amnesomraden/statistik-och-undersokningar/sjukdomsstatistik/leptospirainfektion/
Hämtade 2015-07-14

Centers for Disease Control and Prevention (CDC):

http://www.cdc.gov/leptospirosis
http://www.cdc.gov/leptospirosis/exposure/index.html
wwwnc.cdc.gov/travel/yellowbook/2014/chapter-3-infectious-diseases-related-to-travel/leptospirosis
http://www.cdc.gov/leptospirosis/treatment/index.html
http://www.cdc.gov/leptospirosis/pets/prevention/index.html
Hämtade 2015-07-14

Leptospirosis.org
http://www.leptospirosis.org
http://www.leptospirosis.org/bacteria
http://www.leptospirosis.org/human-vaccines
http://www.leptospirosis.org/bites-from-infected-animals
Hämtade 2015-07-14