Västafrikansk trypanosomiasis

Det finns två typer av afrikansk trypanosomiasis: östafrikansk trypanosomiasis och västafrikansk trypanosomiasis. Att de kallas för östafrikansk respektive västafrikansk trypanosomiasis har att göra med i vilken del av Afrika de har förekommit historiskt sett. Östafrikansk trypanosomiasis orsakas av parasiten Trypanosoma brucei rhodesiense medan västafrikansk trypanosomiasis orsakas av Trypanosoma brucei gambiense. Det rör sig alltså om två olika underarter av samma parasitart. Båda sjukdomarna kallas vardagligen för sömnsjuka och båda är parasitinfektioner som sprids av bitande tsetse-flugor. Västafrikansk sömnsjuka är även känd som gambisk sömnsjuka.

Allmänt om västafrikansk sömnsjuka

Västafrikansk sömnsjuka är betydligt vanligare än östafrikansk sömnsjuka, och på senare tid har 7 000 – 10 000 fall rapporterats in till Världshälsoorgansationen varje år. Det är dock troligt att det verkliga antalet fall är betydligt högre, eftersom många smittade inte får sjukvård eller en korrekt diagnos, och det är inte heller säkert att alla diagnostiserade fall rapporteras in till Världshälsoorgansationen.

En majoritet av alla rapporterade fall av västafrikansk sömnsjuka är från Angola, Sudan, Centralafrikanska republiken, Demokratiska republiken Kongo, Republiken Kongo, Chad och norra Uganda.

Utan korrekt medicinsk behandling leder västafrikansk sömnsjuka vanligen till döden inom några år efter smittotillfället. På så viss skiljer den sig från den östafrikanska sömnsjukan som vanligen dödar den infekterade personen inom några månader.

Hur smittas man av västafrikansk sömnsjuka?

Den absolut vanligaste smittovägen är att man blir biten av en tsetse-fluga som är infekterad med parasiten. Tsetse-flugan förekommer endast på den afrikanska landsbygden.

Östafrikansk sömnsjuka förekommer framförallt i delar av centrala Afrika och i vissa områden i västra Afrika.

En infekterad gravid kvinna kan överföra parasiterna till sitt barn, men att så sker är inte vanligt.

Man kan smittas av västafrikansk sömnsjuka om man tar emot en blodtransfusion från en infekterad donator, men det finns inte många sådana kända fall.

Symptom

Man brukar inte få några symptom på västafrikansk sömnsjuka när man precis har blivit infekterad. I vissa fall uppstår dock efter en till tre veckor ett rött sår vid området där man blev biten av tsetse-flugan. Ett sådant sår kallas chancre.

De första symptomen på västafrikansk sömnsjuka brukar dyka upp flera veckor eller månader efter smittotillfället.

Exempel på tidiga symptom på västafrikansk sömnsjuka:

  • Feber
  • Utmattning
  • Muskelvärk
  • Ledvärk
  • Huvudvärk
  • Hudutslag
  • Klåda på huden
  • Svullet ansikte
  • Svullna händer
  • Svullna lymfkörtlar

I takt med att sjukdomen utvecklas är det vanligt att personen minskar i vikt.

Så småningom når parasiterna det centrala nervsystemet och man börjar få symptom därifrån, såsom personlighetsförändringar, tilltagande förvirring, sömnighet på dagen och sömnproblem på natten. Besvären blir gradvis värre och värre, men det brukar ta flera år från infektionstillfället tills att en infekterad person som inte får medicinsk behandling dör av västafrikansk sömnsjuka.

Diagnos

Om det finns anledning att misstänka att du har västafrikansk sömnsjuka kan läkaren låta testa ditt blod och din ryggmärgsvätska. Om du har svullna lymfkörtlar kan test även göras på vätska från en svullen lymfkörtel.

Behandling

Om T. b. gambiense infektionen upptäcks innan den har spritt sig till det centrala nervsystemet brukar behandlingen bestå av pentamidine som ges intravenöst eller intramuskulärt.

Om infektionen har hunnit nå till andra stadiet, där det centrala nervsystemet är påverkat, behandlas patienten vanligen med en kombination av nifurtimox och eflornithine. Ett annat alternativ är melarsoprol, men det brukar inte vara lika effektivt som kombinationen nifurtimox + eflornithine och risken för allvarliga biverkningar är högre.

Immunitet

Du blir inte immun mot västafrikansk sömnsjuka efter att ha haft det en gång utan kan bli infekterad på nytt.

Hur kan jag minska risken för att bli smittad i områden där västafrikansk sömnsjuka finns?

Det finns inte något vaccin mot västafrikansk sömnsjuka och inte heller någon medicin som är rekommenderad i förebyggande syfte.

Eftersom den absolut vanligaste smittovägen är att bli biten av en infekterad tsetse-fluga bör man i möjligaste mån försöka undvika att bli biten när man befinner sig i områden där det finns tsetse-flugor. Värt att tänka på är också att det är långt ifrån alla tsetse-flugor som är infekterade, även i områden där västafrikansk sömnsjuka förekommer. Att ha blivit biten av en tsetse-fluga innebär alltså inte att man ska utgå från att man är smittad och strunta i att skydda sig mot ytterligare bett. Tvärt om ökar risken för att bli smittad om man blir biten av många olika tsetse-flugor.

  • Tsetse-flugan gillar att hålla till där det finns tät vegetation att gömma sig i och allra helst nära floder, vattenhål och liknande vattenkällor.
  • Tsetse-flugan biter på dagtid när det är ljust ute. Under den allra hetaste delen av dagen brukar den dock ta en paus och vila i täta buskage. Om man stör en vilande tsetse-fluga kan den passa på att bita, så man är inte säker bara för att det är ”siesta-tid” för tsetse-flugorna. Undvik i möjligaste mån att ge dig in i tät vegetation där tsetse-flugor kan befinna sig.
  • För att minska risken att bli biten, bär kläder som täcker så mycket hud som möjligt. Tänk på att tsetse-flugan kan bita igenom tunna tyger. Det finns tyvärr inte någon insektssprej som man kan ha på huden för att hålla tsetse-flugor borta.
  • Tsetse-flugan lockas till färgstarka kläder och mörka kläder. Ljusa kläder i milda färger rekommenderas därför.
  • Tsetse-flugan lockas till fordon som är i rörelse, vilket kan göra att man blir extra utsatt om man till exempel befinner sig i en öppen bil på en safaritur.
  • När du går in i en bil, ett safaritält, ett hus, etc gör en inspektion för att försöka upptäcka eventuella tsetse-flugor som gömmer sig därinne.