Vad är hepatit B?

Hepatit B orsakas av ett virus som ger inflammation av levern. Enligt uppgift från Världshälsoorganisationen avlider uppskattningsvis 600 000 personer varje år i sviterna av hepatit B.

Cirka hälften av de som smittas av hepatit B som vuxna får inte några symptom alls i den akuta fasen av hepatit B, och bland de som får symptom är symptomen vanligen milda och läker ut av sig själva. Hepatit B räknas ändå som en allmänfarlig sjukdom enligt svensk lag eftersom cirka 5% av de vuxna som smittas utvecklar kronisk leverinflammation. Kronisk hepatit B ökar i sin tur risken för allvarliga leverproblem, såsom skrumplever och levercancer. Barn som smittas innan 5 års ålder har betydligt högre risk att drabbas av kronisk hepatit B än personer som är äldre än så vid smittotillfället.

Det går att vaccinera sig mot hepatit B. Det finns också ett kombinationsvaccin som skyddar mot både hepatit A och hepatit B.

Vaccinet mot hepatit B fungerar inte bara förebyggande innan smittotillfället utan har även god effekt då det ges till en person som precis har utsatts för smitta, till exempel en person som råkat sticka sig på en kanyl som eventuellt kan ha använts av någon som bär på hepatit B eller då någon i samband med en olycka har fått någon annan människas blod i ögonen och läkaren bedömer att det finns risk för hepatit B-smitta. I sådana situationer brukar man även ge färdiga antikroppar (passiv immunisering). Behandlingen med vaccin och antikroppar bör sättas in så snart som möjligt efter det misstänkta smittotillfället, och om det får gå längre än 48 timmar minskar möjligheten att förbygga sjukdomen markant.

Var och hur kan jag smittas av hepatit B? Inför vilka resor bör man vaccinera sig?

Hepatit B smittar via blod och sexuellt. Man behöver inte få viruset direkt in i blodet för att smittas, utan det räcker med att få det på en slemhinna eller på skadad hud. Hepatit B kan till exempel spridas genom att man delar hygienartiklar som tandborste och rakhyvel. Kondom ger endast ett bra skydd mot sexuell överföring av hepatit B om den används i så pass hög omfattning att det inte finns någon chans för viruset att hamna i några av kroppens slemhinnor eller småsår under någon del av den sexuella samvaron. Hepatit B kan smitta både vaginalt, analt och oralt. Hur pass bra skydd femidom eller slicklapp ger har inte utvärderats vetenskapligt.

Man beräknar att cirka 350 miljoner människor världen över är infekterade av hepatit B virus (HBV). I Nordeuropa och USA är det under 1% av befolkningen som är smittad, men i andra delar av världen kan uppemot 15% av befolkningen vara infekterad. Hepatit B är särskilt vanligt i Afrika, Asien, delar av Sydamerika, norra Kanada och Alaska. År 2010 fanns det cirka 120 miljoner infekterade personer i Kina, 40 miljoner infekterade i Indien och 12 miljoner infekterade i Indonesien. I Europa är hepatit B betydligt vanligare i Sydeuropa, Polen och Ryssland än i resten av Europa.

Även om man inte planerar att ägna sig åt högriskaktiviteter som att tatuera sig och ha oskyddat sex under sin resa kan det vara bra att vaccinera sig mot hepatit B ändå, eftersom man kan råka ut för oförutsedda händelser, till exempel en bilolycka som gör att man kommer i kontakt med sjukvård som inte upprätthåller tillräckligt höga hygienkrav.

Vaccination mot hepatit B rekommenderas vanligen om man planerar att stanna längre än tre veckor i ett område där risken för att smittas är förhöjd, till exempel Afrika, Asien eller Sydamerika. Personer som planerar flera resor till ett sådant område rekommenderas också att vaccinera sig, även om varje enskild resa är kortare än tre veckor.

Om man har någon sjukdom som ökar risken för att man kan behöva söka sjukvårdsbehandling på resmålet rekommenderas också vaccination mot hepatit B, även om det bara rör sig om en resa som är kortare än tre veckor.

Att vaccinera sig mot hepatit B

Vaccin mot hepatit B ges vanligen genom att vaccinet injiceras i överarmen. På små barn injicerar man istället i låret.

Rekommendationen för den som vill ha livslångt skydd mot hepait B är att ta en dos vaccin, vänta en månad och sedan ta en andra dos vaccin, och sedan vänta ytterligare fem månader och ta en tredje dos vaccin. Skyddseffekten är över 90% efter tre doser.

Om man är ovaccinerad och utresedatum ligger snart i tiden kan man ta doserna med kortare intervall i mellan, men då bör man senare komplettera med en fjärde dos vaccin när det har gått ett år sedan tredje dosen vaccin för att uppnå livslångt skydd.

Om du bara hinner ta två doser innan utresa ger detta ett bra skydd under en kortare period, däremot är skyddet inte livslångt. Att man bara hinner ta två doser innan utresa är alltså inte en bra anledning att helt avstå från att vaccinera sig mot hepatit B.

Kombinationsvaccinet mot hepatit A och hepatit B ges vid tre tillfällen enligt samma system som när man vaccinerar sig mot enbart hepatit B. Efter dessa tre doser har man skydd mot hepatit A i minst 30 år och mot hepatit B under resten av livet.

Att vaccinera sig mot hepatit B rekommenderas även om man är gravid eller ammar.

Exempel på biverkningar från vaccination mot hepatit B

• Rodnad och svullnad i injektionsområdet
• Ömhet i injektionsområdet

Ovanstående biverkningar brukar gå över inom några få dagar.

Att vaccinera barn mot hepatit B

Barn och ungdomar upp till 15 års ålder behöver normalt bara två doser vaccin mot hepatit B för att uppnå livslångt skydd mot sjukdomen.

Små barn (inklusive nyfödda) brukar vaccineras på framsidan av låret istället för att få injektionen i överarmen.

Om en gravid kvinna bär på hepatit B viruset kan hon smitta sitt barn i samband med förlossningen. I Sverige erbjuds alla gravida kvinnor att testa sig för att se om de bär på viruset. Om mamman är infekterad vaccineras barnet mot hepatit B direkt efter förlossningen. Man kan även ge barnet antikroppar direkt efter förlossningen, så kallad passiv immunisering.

Information om hepatit B

Hepatit B orsakas av ett virus som tillhör familjen Hepadnaviridae och släktet Orthohepadnavirus. (Det finns fyra olika identifierade hepatitvirus och de orsakar hepatit A, hepatit B, hepatit C, hepatit D respektive hepatit E.)

Det virus som orsakar hepatit B kallas för HBV – Hepatit B Virus.

HBV kan orsaka både akut och kronisk inflammation av levern.

Hur smittas man av hepatit B?

Hos en smittsam patient finns hepatit B viruset både i blodet och i flera andra kroppsvätskor. Hepatit B smittar inte via vardagliga kontakter såsom kramar, pussar och handskakningar. Man kan inte heller smittas via tårar, avföring, urin, snor eller kräkningar – såvida dessa kroppsvätskor inte är blodblandade och man får dem på en slemhinna eller skadad hud.

Hepatit B smittar via blod och är också en sexuellt överförbar sjukdom som kan smitta både vaginalt, analt och oralt. Man behöver inte få infekterat blod direkt in i blodet för att smittas, utan det räcker med att viruset hamnar på en slemhinna eller på skadad hud. Att få smittat blod på oskadad hud utgör inte någon smittrisk; viruset kräver skadad hud eller en slemhinna för att kunna ta sig in i kroppen. Tänk dock på att det ibland kan vara svårt att veta om huden är intakt eller ej. Vid samlag kan till exempel små sprickor i huden uppstå som man själv inte märker men som kan ge viruset inträde i kroppen.

Eftersom hepatit B smittar via blod kan man smittas via de nålar som används vid tatuering och piercing om hygienen inte är tillräckligt god. Sjukdomen kan också smitta vid sjukvårdsbehandling där hygienen inte upprätthålls korrekt. Att ta emot blod innebär en risk i länder där givarblod inte testas för hepatit B eller där korruption / bristfälliga rutiner gör att även smittat blod riskerar att ges till patienter.

I Nordeuropa är injicering av narkotika en förhållandevis vanlig smittväg för hepatit B om man ser till hur stor del av de som smittas i Nordeuropa som smittas via denna väg. Att dela injektionsverktyg och/eller blandningskopp med en infekterad person innebär en hög risk för att smittas av hepatit B.

Hepatit B kan smitta mellan mor och barn i samband med förlossningen, men i Sverige erbjuds alla gravida kvinnor att testa sig för hepatit B så att det nyfödda barnet kan vaccineras omedelbart om mamman är infekterad.

Det händer att barn smittar varandra då de har nära kontakt under lek eller slagsmål (inklusive bitskador). Hud som är skadad, till exempel för att någon sjukdom har orsakat sår, är en riskfaktor.

Symptom

Det är inte ovanligt att man inte märker att man blivit infekterad av hepatit B virus eftersom man inte får några symptom. Symptomen kan också förväxlas med andra sjukdomar, till exempel influensa. Inkubationstiden för hepatit B är vanligen 60 dagar – 150 dagar.

Barn under 5 år för vanligen inte några symptom alls i den akuta fasen av hepatit B. Det samma gäller för vuxna med försvagat immunförsvar. Även bland personer som är äldre än 5 år och har ett normalfungerande immunförsvar kommer cirka 30% – 50% av de som infekteras inte att få några inledande symptom.

För personer som får symptom på akut hepatit B kommer symptomen normalt att uppträda i några veckor, men det finns patienter som har symptom i uppemot ett halvår utan att för den skull ha drabbats av kronisk hepatit B.

Exempel på symptom på akut hepatit B:

• Feber
• Trötthet
• Aptitlöshet
• Illamående
• Kräkning
• Magsmärta
• Muskelsmärta
• Gulfärgad hud och ögonvitor
• Kittfärgad avföring
• Mörkfärgad urin
• Klåda

Det är gulfärgningen av huden och ögonvitorna som gör att hepatit B (liksom flera andra smittsamma sjukdomar som påverkar levern) kallas för smittsam gulsot. Anledningen till att man kan bli gul när levern är inflammerad är att levern inte orkar rensa bort det gulfärgade ämnet bilirubin ur kroppen.

Behandling och vård

Om du misstänker att du kan ha drabbats av hepatit B ska du kontakta läkare. Ett blodprov kommer att tas för att se om viruset eller antikroppar mot det finns i ditt blod. Antiviral behandling finns tillgänglig mot kronisk hepatit B infektion och detta kan minska risken för följdsjukdomar. Både läkarbesök och behandlingar är gratis för patienten.

Obs! Om du misstänker att du kan ha smittats av hepatit B inom de senaste 48 timmarna ska du omedelbart söka sjukvård så att du kan vaccineras och även få ta emot färdiga antikroppar mot hepatit B (så kallad passiv immunisering).

Levern är ett livsviktigt organ som bland annat renar blodet och bryter ned ämnen, inklusive alkohol och många läkemedel. Leverns funktion är också viktig för vissa av kroppens hormoner och blodets förmåga att levra sig, och i levern kan kroppen dessutom lagra både fett och socker.

När levern är påverkad, till exempel av hepatit B, finns det många läkemedel som man bör undvika att ta eftersom de belastar levern och inte bryts ned korrekt hos en person som inte har fullgod leverfunktion. I den här gruppen återfinns bland annat helt vanliga smärtstillande tabletter med paracetamol, såsom Alvedon och Panodil. Meddela alltid din läkare vilka mediciner du använder (inklusive hormonella preventivmedel) om du har hepatit B och ta inte någon medicin, inte ens receptfri medicin, utan att konsultera med läkare först.

Om du behöver hjälp med symptomlindring under akut hepatit B kan läkaren skriva ut mediciner som är säkra att använda för den som har nedsatt leverfunktion. Du kan till exempel få antihistaminer för att lindra besvärande klåda.

Den som har hepatit B bör inte belasta sin lever med gifter såsom alkohol, inte ens i måttliga mängder. Detta gäller ända tills levern är helt återställd.

Följdsjukdomar etc

Hos de allra flesta som blir smittade av hepatit B viruset leder det bara till ett akut sjukdomstillfälle som läker ut av sig självt utan behandling. Cirka 5% av alla vuxna som smittas av hepatit B viruset kommer dock att utveckla en kronisk leverinflammation.

Ju yngre man är när man smittas av hepatit B, desto större är risken för att inflammationen blir kronisk. Bland nyfödda som smittas av hepatit B är risken för kronisk leverinflammation 90%. Om barnet är i ettårsåldern när det smittas är risken för kronisk leverinflammation 50% och om barnet är 2 år – 4 år gammalt ligger risken för kronisk leverinflammation på 20%.

En person som har kronisk leverinflammation orsakad av hepatit B virus är vanligen smittsam.

Man kan ha kronisk hepatit B leverinflammation utan att ha några symptom på det.

Att ha en kronisk leverinflammation orsakad av hepatit B virus ökar risken för skrumplever och levercancer.

Motverka smittspridning

Att kontakta läkare när man misstänker hepatit B är inte bara viktigt för egen del, utan också för att förhindra vidare spridning av sjukdomen. Personer som ligger i riskzonen för smitta kan få behandling med antikroppar, och sjukvården kan också fatta besluta om att erbjuda vaccinationer för att få stopp på smittspridningen.

Det är viktigt att du följer de förhållningsregler du får från din läkare för att minska risken för att smitta någon. Detta gäller både privat och i yrkeslivet. Eftersom hepatit B bara smittar via blod och sexuella kontakter behöver ens yrkesverksamhet normalt inte inskränkas för att man är infekterad av hepatit B virus.

Hepatit B räknas som en allmänfarlig sjukdom enligt den svenska smittskyddslagen. Detta innebär bland annat att den läkare som diagnostiserar hepatit B i en patient är skyldig att anmäla detta till smittskyddsläkaren och Folkhälsomyndigheten. Därefter kommer smittspårning att inledas för att försöka hitta källan till infektionen.

Källor

1177 Vårdguiden – Vaccination mot hepatit B

Hämtad 2015-07-10

Folkhälsomyndigheten – Smittsamma sjukdomar: Hepatit B

Hämtad 2015-07-10

Centers for Disease Control and Prevention (CDC) – Viral hepatitis: Hepatitis B

Hämtad 2015-07-10

Smittskyddsläkarföreningen – Hepatit B: Läkarinformation 2013-04-30

Hämtad 2015-07-10

The Jakarta Post (January 13, 2011): Healthcare stumbling in RI’s Hepatitis fight.

Hämtad 2015-07-10