Vad är malaria?
Malaria orsakas av en sorts encelliga parasiter som bland annat angriper de röda blodkropparna. Parasiterna sprids inte direkt från människa till människa, utan via blodsugande myggor.
Det finns fem olika identifierade arter av malariaparasiter, och vissa är farligare än andra. Den mest fruktade är Plasmodium falciparum som kan infektera hjärnan och inte sällan har dödlig utgång om man inte får snabb och effektiv behandling.
Det pågår intensiv forskning för att försöka ta fram ett vaccin mot malaria, men än så länge finns det inget godkänt vaccin på marknaden. Den gängse metoden för att undvika malaria under besök i malariaområden är istället att kontinuerligt ta en låg dos av malariamedicin, samtidigt som man försöker undvika att bli myggbiten.
Var och hur kan jag smittas av malaria?
Malaria förekommer huvudsakligen i Afrika, Asien, Oceanien och Syd- och Centralamerika. Inom dessa regioner varierar förekomsten av malaria stort, och det är också vanligt att malaria inte förekommer i ett helt land utan bara i vissa delar av landet. Det är därför viktigt att man tar redan på information om just det land och den region man planerar att besöka. Destinationen påverkar också vilken typ av malaria man riskerar att smittas av. Du kan läsa mer om de fem olika identifierade malariaparasiterna längre ned på denna sida, under rubriken ”Information om malaria”.
Vad alla malariaparasiter har gemensamt är att de smittar via blodsugande myggor och via blodtransfusioner. En gravid kvinna kan också smitta sitt barn under graviditeten eller i samband med förlossningen.
Den mygga som sprider malaria suger huvudsakligen blod på kvällen och natten.
Läkemedel som förebygger malaria
Det finns inte något vaccin mot malaria, men det finns läkemedel man kan ta i förebyggande syfte om man ska besöka ett område där man riskerar att smittas av malaria. I princip fungerar det så att man tar en låg dos av något av de läkemedel som används för att behandla malaria hos insjuknade personer. Genom att hela tiden ha läkemedlet i blodet gör man det svårt för parasiterna att växa till sig om man skulle bli biten av en infekterad mygga. Detta kallas för malariaprofylax.
Malariaprofylax är inte utan biverkningar och det finns inget malariaprofylax som till 100% kan garantera att man inte insjuknar i malaria. Man får tillsammans med sin läkare gör en samlad bedömning av fördelarna och nackdelarna av att använda sig av malariaprofylax. Här spelar flera faktorer in, bland annat hur pass farlig den malaria är som finns på resmålet och hur pass bra tillgång man kommer att ha till sjukvård på plats. I Afrika dominerar en malariaparasit (P. falciparum) som är betydligt farligare än den som dominerar i Asien, Oceanien och Syd- och Centralamerika, vilket gör att det är vanligare att resenärer till Afrika rekommenderas malariaprofylax. Om man ska åka någonstans där man riskerar att drabbas av P. falciparum rekommenderas vanligen malariaprofylax oavsett årstid och även om man inte ska tillbringa mycket tid utanför turistanläggningar.
Om man kommer fram till att begagna sig av malariaprofylax är det viktigt att man får en sort som är lämplig för just det resmål man ska till.
Om du har något underliggande hälsoproblem kan detta innebära ökat behov av malariaprofylax, men det är samtidigt viktigt att tänka på att det underliggande hälsoproblemet kan göra vissa sorters profylax olämpliga.
Exempel på malariaprofylax
- Atovakvon + Proguanil (säljs under varumärkesnamnet Malarone)
- Meflokin (säljs under varumärkesnamnet Lariam)
- Doxycyklin (en slags antibiotika)
- Klorokin (rekommenderas huvudsakligen för personer som ska tillbringa en längre tid på landsbygden i Centralamerika i ett område där det finns malaria)
Börja och sluta med malariaprofylax
Behandlingen med malariaprofylax ska i vissa fall påbörjas innan avresan. Hur långt i förväg beror på vilket medel man använder som profylax.
Efter resan ska man vanligen fortsätta behandlingen i en till fyra veckor efter att man lämnat malariaområdet. Hur länge man ska fortsätta beror på vilket malariaprofylax man använder.
Biverkningar
Alla malariaprofylax kan ge biverkningar. Vilka biverkningar man kan få beror på individuella variationer och på vilket malariaprofylax man tar. Att ta mer än rekommenderad dos ökar risken för biverkningar och kan i vissa fall orsaka allvarlig sjukdom.
Malariaprofylax för barn
Det finns malariaprofylax för barn, men urvalet är mer begränsat än för vuxna. Detta gäller särskilt för små barn. Lariam rekommenderas till exempel inte för barn som väger mindre än 5 kg och Malarone rekommenderas inte för barn som väger mindre än 11 kg. Doxycyklin rekommenderas inte för barn som är under 8 år gamla. I vissa fall kan det dock vara så att risken för allvarlig malaria är så stor att den väger starkare än eventuella biverkningar av malariaprofylax. Det är viktigt att få en individuellt utformad dos som tar hänsyn till barnets vikt.
Malariaprofylax för gravida
Vissa profylaxtabletter mot malaria är inte lämpliga att ta under graviditet, så om man är gravid eller planerar att bli gravid under perioden då man tar malariaprofylax är det viktigt att berätta detta för förskrivande läkare. Klorokin rekommenderas för gravida, men fungerar bara som profylax för vissa resmål. För övriga resmål brukar doxycyklin ses som det minst riskfyllda profylaxet under den första trimestern, och meflokin som det minst riskfyllda för den andra och tredje trimestern. Atovakvon + proguanil ska undvikas under hela graviditeten.
Gravida kvinnor tenderar att bli mer allvarligt sjuka när de smittas av malaria. Dessutom är vissa malarialäkemedel inte rekommenderade under graviditet, men i allvarliga situationer kan man behöva använda dem ändå eftersom risken för mor och barn är ännu större om man lämnar malarian obehandlad.
Malaria är farligt både för den gravida kvinnan och för fostret. Malaria kan orsaka missfall, förtidig förlossning, låg födelsevikt och att barnet dör. Om malarian överförs från mor till barn kan detta leda till att det nyfödda barnet blir svårt sjuk med feber, blodbrist, kramper, leverförstoring, mjältförstoring, med mera.
Om man lyckas med malariabehandlingen av den gravida kvinnan innan förlossningen brukar det också innebära att malarian hos fostret botas, i de fall där fostret har smittats.
Malariaprofylax för ammande kvinnor
Det finns flera olika profylaxtabletter mot malaria som är säkra att använda när man ammar. Det är viktigt att berätta för förskrivande läkare att man ammar så att ett lämpligt malariaprofylax kan väljas. Atovakon + Proguanil bör till exempel undvikas eftersom det inte har undersökts tillräckligt i den här kontexten.
Viktigt att veta är att oavsett vilket profylaxläkemedel man väljer så blir läkemedelskoncentrationen i bröstmjölken blir inte tillräckligt hög för att skydda det ammande barnet mot malaria.
Läkemedel mot malaria
Om man ska besöka en destination där det är svårt att få adekvat sjukvård inom ett dygn om man skulle insjukna i feber (misstänkt malaria) kan man ta med sig malariamedicin. Detta kan vara ett alternativ till malariaprofylax, eller tas med som extra säkerhet trots att man använder sig av profylax. (Detta eftersom risk finns att man insjuknar i malaria även om man tar malariaprofylax.)
Att skydda sig mot myggbett
Eftersom inget profylaxläkemedel kan garantera 100% skydd mot malaria är det viktigt att undvika att bli myggbiten även om man tar profylax.
Här är några exempel på åtgärder som minskar risken för att bli smittad av malaria:
- Skydda en så stor del av kroppen som möjligt med heltäckande kläder.
- Använd ett effektivt anti-myggmedel på exponerad hud.
- Sov i ett tätt rum där det är svårt för insekter att komma in, och kombinera gärna med luftkonditionering. Fläktar kan också ge ett visst begränsat skydd mot myggor.
- Ha myggnät framför fönster och dörrar som står öppna.
- Sov i ett impregnerat myggtält.
- Undvik att förlägga din resa till regnperioden eftersom risken för malaria är högre då.
Information om malaria
Malaria orsakas av protister (protozoer) som hör till släktet Plasmodium. Detta är en typ av encelliga parasiter.
Det finns flera olika arter som kan orsaka malaria:
- Plasmodium falciparum finns i tropiska och subtropiska områden världen över. I Afrika är detta den dominerande formen av malaria. P. falicparum ökar i antal mycket snabbt i blodet hos en smittad person och kan orsaka allvarlig blodbrist. Parasiterna kan också blockera små blodkärl. Om parasiter tar sig in i hjärnan drabbas personen av hjärnmalaria (cerebral malaria) vilket kan ha dödlig utgång. Varje år dör cirka 1 miljon människor av malaria orsakad av P. falicparum.
- Plasmodium vivax är en malariaparasit som huvudsakligen återfinns i Syd- och Centralamerika, Asien och vissa delar av Afrika. Den kan vila i en smittad person och sedan återaktiveras och invadera blodet flera månader eller år efter smittotillfället.
- Plasmodium ovale är en malariaparasit som huvudsakligen återfinns i Afrika, och då särskilt i Västafrika. Den förekommer också på öar i västra Stilla Havet. P. ovale påminner mycket om P. vivax, men till skillnad från P. vivax kan P. ovale infektera även personer vars blod är Duffy-negativt.
- Plasmodium malariae har en tre dagar lång cykel. (De ovanstående malariaparasiterna har en två dagar lång cykel.) P. malariae kan orsaka kronisk malariainfektion. Allvarliga komplikationer kan tillstöta, såsom njursvikt. P. malariae finns världen över.
- Plasmodium knowlesi finns i Sydostasien, där vissa arter av makaker fungerar som reservoarer. Parasiten kan smitta från apor till människor (via myggor). P. knowlesis cykel är bara ett dygn lång, och denna typ av malaria kan därför snabbt gå från milda symptom till en allvarlig situation. Dödsfall har rapporterats. Man räknar med att uppemot en femtedel av alla malariafall på malaysiska Borneo orsakas av denna parasit. Parasiten har också hittats i Thailand, Indonesien och Burma.
Hur smittas man av malaria?
Malaria sprids via den blodsugande Anophelesmyggan. Parasiterna kan också överföras via blodtransfusion, samt från en gravid kvinna till barnet.
Malariaparasiten har två stadier. Hos en infekterad människa ökar parasiterna i antal i blodet. Därifrån måste parasiten ta sig till en mygga för att nå sitt nästa stadium. Den behöver nämligen genomgå en transformation som endast kan ske i magtarmkanalen hos myggan. Efter transformationen vandrar parasiten till myggans spottkörtlar. När myggan sedan sticker en människa injiceras parasiten in i människans blod. Där ökar den i antal, och personen blir sjuk i malaria.
Symptom
Inkubationstiden för malaria är vanligen mellan en och fyra veckor, men det finns fall där inkubationstiden varit betydligt längre än så. Parasiterna kan gömma sig i levern under flera år innan de infekterar de röda blodkropparna och man får symptom på malaria.
Inkubationstiden för Parasiten P. falciparum är vanligen fyra veckor eller kortare.
Exempel på symptom som kan förekomma vid malaria
Obs! Vilka symptom du får påverkas av vilken sorts malariaparasit du har infekterats av.
- Hög feber och frossa varannan eller var tredje dag
- Illamående
- Kräkningar
- Diarré
- Huvudvärk
- Muskelvärk
- Parasiten P. falciparum kan snabbt ge svåra diarréer, chock och medvetslöshet
Behandling och vård
Diagnos ställs genom att malariaparasiter eller antikroppar mot malaria identifieras i patientens blod.
Det finns flera olika läkemedel mot malaria. Vilket eller vilka som läkarna väljer att använda beror på vilken sorts malariaparasit man har infekterats med och hur det ser ut med läkemedelsresistens i det område där man smittades. Läkemedelsresistens har börjat bli ett stort problem i kampen mot malaria.
I vissa fall räcker det med medicin i tablettform, i andra fall behöver patienten få medicin direkt in i blodet.
Följdsjukdomar
Den som tillfrisknar från malaria drabbas vanligen inte av några långvariga negativa hälsoeffekter av sjukdomen. Ett undantag är personer som drabbats av hjärnmalaria (cerebral malaria), där kan neurologiska problem kvarstå även efter att man tillfrisknat från själva malarian.
Som nämnts ovan kan vissa arter av malariaparasiter stanna kvar inaktiva i kroppen och sedan bli aktiva igen efter flera månader eller år.
Motverka smittspridning
Malaria kategoriseras i Sverige som en allmänfarlig sjukdom som är anmälningspliktig enligt smittskyddslagen. Detta innebär bland annat att den läkare som diagnostiserar malaria i en patient är skyldig att anmäla detta till smittskyddsläkaren och Folkhälsomyndigheten.
Förr i tiden fanns det myggor i Sverige som bar på malariaparasiter och infekterade människor, men inhemsk spridning av sjukdomen upphörde någon gång på 1930-talet. Att malarian försvann från Sverige berodde förmodligen på en kombination av orsaker. Mer effektiv läkemedelsbehandling av smittade personer gjorde att antalet bärare av malaria minskade drastiskt i landet. Samtidigt förbättrades bostadsstandarden och djurhållningen förändrades. Det blev också mer ont om lämpliga kläckningsplatser för malariamyggor, eftersom många våtmarker dikades ut och gjordes om till torrlagd jordbruksmark.
Källor
1177 Vårdguiden – Skydd mot malaria
Hämtad 2015-07-13
1177 Vårdguiden – Sjukdomar: Malaria
Hämtad 2015-07-13
1177 Vårdguide – Smittar malaria mellan människor?
Hämtat 2015-07-13
Folkhälsomyndigheten – Smittsamma sjukdomar: Malaria
Hämtad 2015-07-13
Folkhälsomyndigheten – Rekommendationer för malariaprofylax 2013
Hämtad 2015-07-13
INFPREG Kunskapscentrum för infektioner under graviditet – Malaria
Hämtad 2015-07-13
Centers for Disease Control and Prevention (CDC) – Malaria Parasites
Hämtad 2015-07-13