Vad är TBE?

TBE är en hjärninflammation som orsakas av ett virus som kan spridas med fästingar. Förkortningen TBE står för Tick-Borne Encefalitis, det vill säga fästingburen hjärninflammation. Viruset kan även orsaka inflammation av hjärnhinnorna. De flesta som smittas av viruset får inga symptom eller lindriga symptom, men ungefär en tredjedel utvecklar hjärninflammation eller hjärnhinneinflammation.

Under perioden 2000 – 2015 har antalet rapporterade fall av TBE i Sverige mer än fördubblats, och smitta har rapporterats utanför de traditionella riskområdena.

Det går att vaccinera sig mot TBE. Man behöver inte gå till en särskild vaccinationsmottagning utan det går att göra på vårdcentralen.

 

Var och hur kan jag smittas av TBE? Inför vilka resor bör man vaccinera sig?

Den normala smittovägen för TBE i Sverige är att man blir biten av en infekterad fästing. Fästingar kräver en temperatur på cirka +5° C eller mer för att vara aktiva, så det är vår, sommar och höst som är högriskperiod för TBE-smitta i Sverige.

Vaccination rekommenderas för personer som bor permanent eller sommartid i något av riskområdena, samt för personer som kommer att vistas i skog och mark i ett riskområde.

I Sverige är det vanligast att fästingar i Uppsala läns, Stockholms läns och Södermanlands läns kusttrakter bär på viruset. Under de senaste tio åren har dock det geografiska utbredningsområdet för viruset ökat i omfång och cirka 25% av alla rapporterade svenska sjukdomsfall av TBE kommer numera från andra delar av landet. Exempel på områden varifrån TBE-smitta har rapporterats är östra Skåne, Blekinge, sydöstra Orust, Roslagen, Göteborgstrakten, Fjällbacka-Grebbestad, Skredsvik, Kalmarkusten, Öland, Stora Karlsö, Gotska Sandön, områdena runt och mellan Vänern och Vättern, Östergötland, Dalarna och Västerbotten.

Smittrisk finns även utanför Sverige. Utbredningsområdet för fästingburen hjärninflammation går i ett band från Central- och Östeuropa och vidare österut genom Ryssland hela vägen till Stillahavskusten. Utbredningsområdet inkluderar norra Kazakstan, norra Mongoliet och norra Kina.

Det är långt ifrån alla fästingar i riskområdena som är smittade av viruset – studier visar på att det snarare rör sig om max några få procent av fästingpopulationen i dessa områden.

Att vaccinera sig mot TBE

Vaccinet mot TBE är ett vaccin som injiceras. Vaccinationen innehåller avdödade virus. Det finns alltså inte några levande virus i vaccinationen. Injektionen sker vanligen i överarmen. Personer i åldersspannet 2 år – 59 år vaccineras med tre injektioner av vaccinet. Personer som är 60 år eller äldre bör få fyra doser vaccin istället.

För att vara skyddad mot TBE när fästingarna blir aktiva på våren bör man ta två doser vaccin redan innan april. För den som är 60 år eller äldre och aldrig tidigare har vaccinerats mot TBE rekommenderas att man tar tre doser vaccin innan april.

Om man har ont om tid finns det snabbvarianter av vaccinationen, men de ger inte ett lika bra skydd som för den som följer det rekommenderade vaccinationsschemat.

Det finns inte några rekommendationer mot att vaccinera sig mot TBE när man är gravid eller ammar.

Vaccinationsschema för personer under 60 års ålder

Steg 1: Första dosen vaccin

Steg 2: Andra dosen vaccin ska tas minst en månad och max tre månader efter första dosen.

Steg 3: Tredje dosen vaccin ska tas minst fem månader och max tolv månader efter andra dosen.

När du har fått din tredje dos enligt detta schema gäller skyddseffekten i 3 år. För att behålla skyddet längre än så behöver du ta en fjärde dos vaccin 3 år efter den tredje dosen vaccin. Därefter rekommenderas en ny dos vaccin var 5:e år.

Vaccinationsschema för personer som är 60 år eller äldre

Steg 1: Första dosen vaccin.

Steg 2: Andra dosen vaccin ska tas minst en månad och max tre månader efter första dosen.

Steg 3: Tredje dosen vaccin ska tas två månader efter den andra dosen.

Steg 4: Fjärde dosen vaccin ska tas minst fem månader och max tolv månader efter tredje dosen.

När du har fått din fjärde dos enligt detta schema gäller skyddseffekten i 3 år. För att behålla skyddet längre än så behöver du ta en femte dos vaccin 3 år efter den fjärde dosen vaccin. Därefter rekommenderas en ny dos vaccin var 5:e år.

Exempel på biverkningar från vaccination mot TBE

• Rodnad kring injektionsstället
• Svullnad kring injektionsstället
• Ömhet kring injektionsstället
• Huvudvärk
• Illamående
• Kräkningar
• Feber (hos barn)

Biverkningarna försvinner normalt inom några dagar.

Alternativ till vaccin mot TBE

Genom att skydda sig mot fästingbett skyddar man sig mot TBE och andra sjukdomar som överförs med fästingar, till exempel borrelia.

• Man kan minska risken för fästingbett genom att bära täckande kläder och stövlar. Byxbenen bör vara instoppade i stövlarna och tröjan instoppad i byxlinningen.
• Ljusa kläder drar till sig mer fästingar än mörka kläder, men samtidigt är fästingarna lättare att upptäcka mot ljusa kläder.
• Vanliga myggmedel håller inte fästingar borta.
• Kontrollera regelbundet kläderna och kroppen för att upptäcka eventuella fästingar. Ta gärna hjälp av någon som kan inspektera dig där du själv har svårt att se, till exempel på ryggen.
• Dusch, bad och hårkamning hjälper till att få bort fästingar som inte har bitit sig fast ännu.
• Hos barn sätter sig fästingarna ofta vid öronen och hårfästet.
• Om du blir biten av en fästing, ta bort den så snart du upptäcker den. Använd inte huskurer som att hälla fett på fästingen eller försöka bränna den. En fästing som irriteras kan kräkas vilket ökar risken för smitta.

Att vaccinera barn mot TBE

Barn kan vaccineras mot TBE från 1 års ålder. De vaccineras med samma dos och enligt samma schema som vuxna under 60 år.

Små barn brukar få injektionen i låret, medan äldre barn injiceras i överarmen precis som vuxna.

Barn som vaccineras får ibland feber i några dagar.

Information om TBE

TBE orsakas av ett enkelsträngat RNA-virus som tillhör familjen flavivirus. I den här familjen hittar vi bland annat de virus som orsakar japansk encefalit, denguefeber, hepatit C och gula febern.

De flesta som smittas av TBE-viruset får bara milda symptom, men hos ungefär en tredjedel av de smittade orsakar viruset inflammation av hjärnan och/eller hjärnhinnorna vilket är en allvarlig situation som kan vara dödlig.

I Sverige har TBE tidigare varit känt under flera olika namn, såsom Roslagssjukan och Ryssjukan. I Finland har sjukdomen på finlandssvenska kallats för Kumlingesjukan.

Hur smittas man av TBE?

Den vanligaste smittovägen för TBE i Sverige är fästingbett. Utomlands förekommer även att smittan sprids med opastöriserad mjölk från smittade getter och kor.

Fästingar infekteras med viruset när de suger blod från en smittad värd, till exempel en människa, hjort, rådjur eller gnagare. En smittad fästing kan smitta sin avkomma, så att även dessa fästingar blir bärare av TBE-viruset. (Det finns däremot inte några kända fall där en smittad gravid människa har överfört smittan till fostret.)

Viruset finns i fästingens spottkörtlar och kan därför snabbt överföras när den biter sig fast. Det är därför möjligt att smittas av TBE även om fästingen bara hinner sitta fastbiten en mycket kort stund.

I Sverige är det vanligen fästingen Ixodes ricinus som smittar människor med TBE, men detta är inte den enda fästingart som kan fungera som smitthärd för TBE. I Finland och Ryssland förekommer det till exempel att fästingen Ixodes persulcatus smittar människor med TBE.

Symptom

Inkubationstiden för TBE är vanligen 4 – 14 dagar, men hos vissa personer tar det upp till en månad innan några symptom uppträder.

De inledande symptomen är vanligen trötthet, feber, huvudvärk och muskelvärk. Dessa symptom brukar försvinna redan efter några dagar eller en vecka. För många smittade är sjukdomen nu över, men för ungefär en tredjedel av alla smittade sprider sig viruset till hjärnan och/eller hjärnhinnorna och då blir man sjuk igen ungefär en vecka efter att de inledande symptomen försvann. Symptomen är nu betydligt värre, och kan inkludera hög feber, svår huvudvärk, ljuskänslighet, yrsel och kräkningar. När det centrala nervsystemet påverkas kan det resultera i koncentrationsproblem, minnesstörningar, talrubbningar och motoriska svårigheter. Förlamningar kan uppstå. Dödsfall i TBE förekommer.

Barn under 7 år får vanligen ett lindrigare sjukdomsförlopp än äldre barn och vuxna.

Behandling och vård

Diagnos kan ställas genom att man identifierar antikroppar mot TBE i blodet. Om det centrala nervsystemet är påverkat kan man också undersöka ryggmärgsvätskan.

Det finns inte någon behandling som dödar TBE-viruset, utan man får inrikta sig på att behandla symptomen medan kroppens immunförsvar arbetar mot viruset. Hjärnhinneinflammation och hjärninflammation kräver vanligen sjukhusvård.

När man har haft TBE blir man immun mot sjukdomen.

Följdsjukdomar

Det är inte helt ovanligt att det tar flera månader innan en patient helt har återhämtat sig.

Den som har varit svårt sjuk med hjärnhinneinflammation och/eller hjärninflammation kan få bestående besvär, såsom minnesstörningar, utmattning och förlamningar.

Motverka smittspridning

TBE smittar inte direkt från människa till människa, så vardaglig kontakt med en smittad person innebär inte någon risk.

För att övervaka spridningen av TBE-infekterade fästingar i Sverige är TBE numera anmälningspliktig enligt smittskyddslagen. Detta innebär bland annat att den läkare som diagnostiserar TBE i en patient är skyldig att anmäla detta till smittskyddsläkaren och Folkhälsomyndigheten under diagnosen viral meningoencefalit.

Källor

1177 Vårdguiden – Vaccination mot TBE

Hämtad 2015-07-13

1177 Vårdguiden – Sjukdomar: TBE

Hämtad 2015-07-13

Folkhälsomyndigheten – Smittsamma sjukdomar: TBE

Hämtad 2015-07-13

Smittskyddsläkarföreningen – TBE: Läkarinformation 2015-03-23

Hämtad 2015-07-13